SÄSONGSPREMIÄR – GARAGEREPORTAGE!

Många kanske tror att fordonsintresserade bara är aktiva på sommarhalvåret men mer invigda fordonsentusiaster vet att aktiviteten pågår under hela året uppdelat i två säsonger: åksäsong och garagesäsong. Det är på sommarhalvåret fordonsintresset syns mest på diverse träffar och tävlingar, fast även på vinterhalvåret händer det saker – men då i garagen.

Vad pågår då i dessa garage under årets mörka månader? Vi tänkte ge er en unik inblick i några medlemmars garage och ge er chansen att lära känna några medlemmar och deras medlemsbilar lite bättre:

GARAGEREPORTAGE #6 ROBBAN OCH CURTAS SNABBA CHEVYS DECEMBER 2023
Det finns något fint och numer närmast unikt i att hjälpa varandra förutsättningslöst. Grabbarna som från barndomshemmets källargarage tillsammans skruvat och byggt, spånat tillsammans och skapat otroliga saker, fortfarande, nästan 50 år senare, ägnar sig åt samma saker tillsammans. Att ha ett livslångt intresse som innebär kreativt skapande, framgångar och motgångar ihop med likar, en oslagbar gemenskap med fantastiska upplevelser och erfarenheter är något inte alla har. Men dessa killar har det.

Robban Melin och Curth Wåhlme från Åby motorklubb flyttade in i garage för nästan 12 år sedan. Vägg i vägg har de numer också två klubbkamrater som bygger både racemotorer och växellådor och där det förut fanns en bromsbänk med dyno.

– Det här är ett trevligt område, vi har mycket roligt ihop, mycket kunskap finns här ihop med våra garagegrannar och vi brukar fika och grilla ihop, berättar Robban.

VÄLKOMNA TILL CHEVY HEAVEN
Chevroletbilar har alltid haft hög representation i Åby motorklubb och detta garage, där det finns uteslutande chevabilar, är inget undantag. Det första vi får syn på när vi välkomnas in i garaget är en brutal Chevelle SS från 1970, ett ordentligt racebygge som dock slumrat i ett par år nu. Ni som varit med ett tag runt klubben vet ju vilken bil vi pratar om. Robban köpte bilen 1986 från Söderköping och helt färdigbyggd blev den först 1991.

Chevrolet Chevelle tillverkades 1964-1977 och modellvarianten SS som räknas till de klassiska muskelbilarna mellan 1965 och 1972. År 1970 stod muskelbilseran på sin absoluta topp och en Chevelle SS gick att få med 454 kubiktum V8-motor som mest, efter att GM ändrat sin policy som tidigare inte tillåtit installation av motorer större än 400 kubiktum. Denna bilmodell figurerar bland annat i highschool-filmen Dazed and confused med Matthew McConaughey från 1993 och i en av The fast and the furious-filmerna.

I TIDERNAS BEGYNNELSE FANNS ÅBY STREET FREAKS…
Båda killarna är Åbyungar born and raised och intresset för snabba bilar väcktes i och med att de var en del av Åby motorklubb. Curta var med och startade klubben runt 1979-1980 och Robban anslöt runt 1985.

Curta ger oss en tillbakablick ända tills när Åby motorklubb, eller Åby street freaks som vi hette då, grundades.

– Vi var ungdomsgänget, tjejer och killar, från Unkan (ungdomsgården i Åby). Runt ’78-79 fick vi låna en lokal för att ha någonstans att vara, de trodde på oss samtidigt som de ville dämpa oss vilda ungdomar lite, berättar Curta.

Hos kommunen blev det dock nej när man sökte lokal. Det finns tillräckligt med motorföreningar fick de höra, och man blev hänvisade till Kråkvilan. Till sist fick man ändå föreningsbidrag och kunde börja med motorklubben på allvar. 1980 blev föreningen godkänd och man flyttade in i nuvarande lokal i Torshag som tidigare varit ett gammalt färgeri.

– Jag jobbade på Forsmark då och när jag var hemma, på lediga stunder, var jag och hjälpte grabbarna att gjuta golv och fixa till inför klubbens inflytt i lokalen. Vår dåvarande ordförande var byggnadsingenjör så vi gjorde hållfasthetsberäkningar och allt möjligt, berättar Curta.

Tor Sörlin ägde Torshagshuset på denna tiden och var väldigt välkomnande och vänlig mot ungdomarna, de skötte sig själva och han var mest glad att någon såg till fastigheten.

Curta berättar vidare att klubbens traditionella glöggafton kom till när de fick tillgång till granar i ett skogsområde, som de högg ner för att sälja i Åby, för att ha råd med garagehyran.

– Vi hade såklart glögg med oss i skogen vi värmde i en kastrull. En kille körde sin Mustang i skogen med släp för att få hem granarna. Sen sålde vi dem i Åby centrum, och bjöd folk på starkvinsglögg samtidigt, skrattar Curta.

EN ÄKTA CHEVELLE SS 1970 FÅR NY SKEPNAD
Robbans äkta Chevelle SS hade från början en 396 motor och var full med options, bland annat A/C och bucket seats. Då Robban köpte bilen satt det en 350-motor i och han testade bilen på Mantorp första sommaren. Den var tydligen inte snabb nog för något senare köpte Robban och en kompis varsin 454-motor från USA, ny i kartong.

– Efter att nya motorn kommit på plats byggde jag om bakvagnen, och… sen blev det alltihop skrattar Robban.

Detta var runt ´88-89 och ingen höjde på ögonbrynen åt att man satte kapen i en äkta Chevelle SS ´70a. 1990 besiktades bilen med alla ombyggnationer och godkändes. Bilen är nästan helt orörd sedan 1991. Idag sitter det dock en påkostad 555-kubikare i bilen, bromsad hos ”Soa” till cirka 990 hk, femväxlad manuell Libertylåda och tvåskivig koppling. Bilen väger cirka 1300 kg med förare. Robban bygger allt själv för att kunna göra bilarna så lätta som möjligt.

– Jag har till exempel en Sonny Bryant-vev på cirka 25 kg att jämföra med en normal på 50 kg i motorn – det är där man får plocka vikt, säger Robban.

REKORDREPAN OCH TIDTAGNINGEN FUNKAR INTE…
Snabbaste tid på bana är 8,56 på Kjula dragway utanför Eskilstuna sommaren 2015. Det var Robbans premiärkörning med nya motorn. Bilen har dock gått ännu fortare är Curta snabb att påpeka:

– Du slog ju ut Göran Gustavsson. Han körde 8,40 och du körde om honom innan målgång. Tyvärr fungerade bara tidtagningen på Görans sida av banan, berättar Curta.

(Göran Gustavsson kör i klassen Super street 8,60 med en Cheva ´55a).

Nu har bilen dock stått still i cirka fem år, men det är bara att vrida på nyckeln om han vill ut och åka. Tiden har istället lagts på ett nytt projekt; ett rörchassi som ska bli ytterligare en Chevelle ´70a – dock cirka 200 kg lättare och godkänd för repor på 6,0.

– Jag ska åka till USA nästa år och hämta hem ett par toppar och beställa ett block. Denna motor ska ha uppflyttad kam och kortare stötstänger för att ge mer effekt. Det ska väl bli någon hästkraft mer än i gamla bilen, berättar Robban.

Bilen ska ha plåtkaross men allt annat ska vara plast. Framvagnen som är en Strange dubbeljusterande ska han ta från gamla bilen.

– Jag köper på mig grejer till bilen allt eftersom så jag inte blir stillastående i någon fas av bygget, berättar Robban.

DET VORE KUL ATT KUNNA KÖRA PRO STREET 7,50 I ALLA FALL
Robban hämtar och sträcker över kolfilterrattstången som inte väger mer än en fjäder. När allt handlar om att göra en bil så lätt som möjligt, vad ska då nya bilen väga undrar man?

– Den är tänkt att väga runt 1100 kg med förare, det beror på hur tjock jag hinner bli, flinar Robban. Jag är lite insnöad på att ha plåtkaross och även om chassit ska vara godkänt för 6,0-repor har jag väl inte tänkt åka så fort. Det vore kul att kunna köra Pro street-klassen på 7,50 i alla fall, fortsätter han.

Bygget har stått till i ett år nu medan Robban satsat på sin firma (Tunghantering i Norrköping AB) men lusten att fortsätta på racebygget börjar infinna sig återigen. Med hjälp av en hydraulisk rörbock och lasermätare fogas rörbit till rörbit efter en ritning som sitter på väggen intill.

– Det är mycket svära innan man kommer dit man vill, säger Robban med en menande blick.

EN KULTKLASSIKER OCH ETT UNIKUM
Curta som har sin Chevrolet Bel Air från 1955 i samma garage berättar att Robban hjälpt honom med bilen och att han är den som frågar om allt.

Curtas motorcyckel som står parkerad mellan Chevroletbilarna är one of a kind – den har han skapat själv och det finns bara en sån i världen.

– Vi ÅMK-gubbar köper inget färdigt – vi skapar själva efter eget huvud. Jag vill inte ha mina grejer likadana som alla andra har, jag bygger om efter eget tycke och smak, berättar Curta.

Chevan kommer från Göran Gustavsson i Tranås och kom i Curtas ägo 2009. Bilen som är en Amerika-import kom till Sverige för cirka 10 år sedan.

Under provkörningen gick bilen inget vidare och plötsligt small det till under huven. Oljesumpen hade släppt och det var generalstopp i tanken. Något som skulle bli karosseriprojekt blev istället ett motorprojekt. Både motor och låda åkte ur och en lång renoveringsperiod tog sin början. Först sommaren 2023 gick bilen igenom besiktningen – färdigrenoverad och till ägarens stora belåtenhet.

– Jag har fortfarande inte tryckt fullt på trean säger Curta med en menande blick.

”MAN KAN JU INTE TAGGA NER SIG”
Chevan sportar nu en 468 kubiktum gatmotor som är en 454:a i grunden, utan headers och med 3 tums avgassystem. Motorn är bromsad till 608 hk vid 6400 varv, har rullkam och original gjutjärnstoppar. Bakom motorn sitter en 400-låda som är lite preppad och i bak en 411-utväxling med Detroit locker-diff.

– Hur många hästar ska man ha på gatan? Ska man tagga ner sig? Så kan man ju inte tänka, nä nä, säger Curta och skakar på huvudet.

Curta berättar att han vill ha gatstuk på bilen och att han är jättenöjd så länge det funkar med original.

– Jag ska prova banan nästa sommar för att få en tid på bilen. Jag tror det är en bra 201 metersbil, om jag vågar hålla ut på trean säger han med en blinkning.

Hur kommer det sig att det blev en jänkare igen efter år av motorcyklar då?

– Jag hade åkt bara motorcykel en period, det är en ådra hos mig, berättar Curta. Jag fick ett återfall på grund av grupptryck. Jag var ända nere i Köpenhamn och kollade på street racer-bilar, bland annat en Camaro ´67 som jag älskar. Men jag hade en dragning till 50-talsbilar, jag hade aldrig haft en 50-talare.

INSPIRERAD AV SISTA NATTEN MED GÄNGET

– ´55ans Cheva har ju alltid varit en drömbil sedan man var grabb, berättar Curta, det var ju filmen Sista natten med gänget som inspirerade.

Chevrolet Bel Air tillverkades 1949–1980. Från och med årsmodell 1955 fanns den att köpa med V8-motor. Bilen är uppkallad efter Bel Air, en stadsdel i västra Los Angeles. Årsmodell 1955 räknas till andra generationens Bel Air och kallades ”The hot one” i reklamkampanjerna.

Kreativiteten är en genomgående faktor när vi pratar med Robban och Curta, de köper grejer som de bygger saker av som de sedan använder i sina bilbyggen och som sedan blir godkänt i besiktningen.

– Det maler i skallen hela tiden med idéer, berättar Curta. Sakerna måste inte vara nya, det går att förädla det mesta.

DEN VÄRDEFULLA GARAGETIDEN
För grabbarna är garaget terapi, där man får energi, vilket kan vara svårt för andra att förstå, som inte har ett väckt intresse för mek och snabba bilar:

– Man blir som ny när man får hållas i garaget, alla problem släpper, säger Curta och Robban nickar instämmande.

– Det är så mycket värt att få vara ifred i garaget – ingen bryr sig om vad vi gör, fyller Robban i.

Curta och Robban återkommer ofta till att de både hjälper och får hjälp av vänner. Någon har hjälpt till med svetsning, någon annan med att dra nytt elsystem, de har själva hjälpt andra och varandra med byggen och bilar genom åren. Och detta kanske är det som kallas den berömda guldkanten på tillvaron?

————————————————–

Håll utkik här efter fler garagereportage under vintern. Vill du vara med i ett reportage med ditt entusiastfordon? Skriv några rader till oss!

GARAGEREPORTAGE #5 NINA OCH ILLERNS CHRYSLER-KLENODER – 14 maj 2023

Nu börjar säsongen närma sig med stormsteg men vi har några garagereportage kvar innan det blir sommaruppehåll. Vi styr bilen västerut en underbar, varm försommardag när solen strålar, det äntligen börjat grönska ute och vitsipporna bildar stora vita mattor på marken. Den här gången ska vi besöka ett härligt mopar-par som precis utökat vagnsparken med en läcker Chrysler Newport -68:a.

Det är få förunnat att kunna ha sin entusiastbil hemma i ett eget garage och det krävs en verklig entusiast för att bygga garaget större än bostadshuset. Men det är precis vad Tommy ”Illern” Illfeldt har gjort. Efter att ha köpt sitt hus på hösten 2016 var det såklart nästan omgående dags att bygga ett garage för denna motorfantast. Vilken tur att det var mildväder den vintern:

– Vi gjöt plattan till garaget dagen innan nyårsafton, berättar Tommy.

Tommy, som numer återkommit till jänkebilsvärlden efter ett intermezzo i hojsvängen, har en av de mest eftertraktade av mopars klassiska muskelbilar parkerad i garaget.

Sambon Carina ”Nina” Kroon visar in i garaget med ett glatt:

– Jaha här är Tommys mancave, välkomna in!

ALLA SOM HAR MUSKELBILAR BEHÖVER INTE KÖRA RACE

Innanför dörren möts vi av en för oss välbekant syn men inte desto mindre lika imponerande varje gång: Tommys svarta Dodge Charger från 1968 med röd tailstripe har väl ingen missat som varit på Åby motorklubbs fordonsträffar eller på en bilutställning i närområdet de senaste åren. Även om bilen är potent går den inte några resor nedför strippen med denna ägare utan Tommy trivs bättre med att putsa, ställa ut eller bara åka för nöjes skull i goda vänners lag. Bland utställningspokalerna som står på hedersplats i garaget hittar vi en plakett med en välbekant hot rod på:

– Mitt första minne av Åby motorklubb var Power meet 1983, berättar Tommy. Sedan vann jag motorklubbens utställning Åby Custom Meet 1985 med plåtcabben.

Plåtcabben Tommy hade var en Ford Skyliner från 1958. Men Tommys jänkebilsintresse började mycket tidigare än så och han berättar att han och hans kompisar började cruisa på Rådstugugatan i Norrköping redan 1973. Året efter inhandlade han sin första jänkare i Söderköping:

– Det var en Oldsmobile -64:a i mint condition, den kostade 4800:- då, det låter ju larvigt idag men det var en del pengar då.

KA bil i Järna tog in mycket amerikanska bilar på den tiden berättar Tommy. Där köpte han sin nästa jänkare, en Buick Skylark från 1965. Därefter blev det en Plymouth Satellite -66:a och sedan en Chevelle cab från 1969 med 396-motor och fyrväxlad manuell växellåda som han köpte för 10 000 kronor.

Chargern Tommy har nu är intagen 2004 och körs som sagt endast för nöjes skull. Trots det har motorn fått sig en uppdatering av Nalle Wärlind från Rejmyre, med bland annat block borrat 0,60, smidd vev och lite annat smått och gott. Nuvarande drivlina är mopars big block-klassiker 440, 727 växellåda (preppad) och 8 ¾ bakaxel med 3,23 utväxling. Bilen köpte Tommy av en klubbkamrat och innan dess rullade den i Malmö.

MUSKELBILARNAS MUSKELBIL PÅ CHRYSLERSIDAN

Chryslerkoncernens flaggskepp Dodge Charger behöver väl nästan ingen presentation bland muskelbilsfantaster men vi drar en kort historisk återblick i alla fall:

Dodge började tillverka sin Charger 1966 på idén att bygga en uppgraderad, uppförstorad version av de populära pony car-bilarna. Karossmodellen var lånad från Dodge Coronet, också en b-body. Andra generationens Charger, som har kommit att bli de mest eftertraktade, byggdes 1968-1970 och fanns då att få med många olika motoralternativ. Den uppgraderade versionen Dodge Charger Daytona med den klassiska jättevingen på bakluckan som endast tillverkades 1969 var framgångsrik i Nascartävlingar i USA och den första bilen att köra över 200 MPH (322 km/h) på bana. 1968 kostade en Dodge Charger 3014 dollar i grundutförande men idag går fina exemplar för mångdubbla summan.

CAFÉÄGAREN SOM BLEV RACING-KOCK

Nina, som tidigare ägde och drev det populära och välbesökta Ninas café i Svärtinge kom i kontakt med motorklubben genom fikets grillkvällar som hölls på onsdagarna. Där dök det alltid upp mycket jänkare och folk från Åby motorklubb. Nina fick frågan om hon kunde tänka sig att ordna smörgåsar till dragracingmarknadens café och på den vägen är det. Förra året var hon på Tierp Arena under EM i dragracing och skötte köket för alla funktionärer.

– Det bästa med Åby motorklubb är att det är så roligt att vara med och kunna hjälpa till med vad man kan. Det är bra folk och bra gemenskap – helt fantastiskt, säger Nina.

”DORIS” MINNS ÄNDÅ BILARNA HON HAFT

Nina, som har fisken Doris från Hitta Nemo-filmerna tatuerad på benet, förklarar att hon är ungefär lika glömsk och spontan som den lilla blå palettkirurgfisken.

– Jag minns årtal och händelser väldigt dåligt, jag är helt hopplös så, skrattar Nina.

Men när vi frågar vilka veteranbilar hon haft genom åren radar hon upp bilmodeller och årsmodeller i en rasande fart. Är ni med? Här kommer de:

1987 inhandlades första bilen, en Chevelle -66:a där äldsta dottern fick åka i baksätet i insatsen till liggvagnen. Sedan blev det en Chrysler Saratoga -57:a Nina och hennes exman fick nys om. Då fick Chevellen stryka på foten för att lämna plats åt Chryslerbilen, tja, om det ens gick att kalla det för bil då hela rasket bestod av delar i ett gäng kartonger. Det blev några års garagejobb med Saratogan innan den kom ut på vägarna, men då var den å andra sidan så fin att den vann första pris i en utställning vid Borgen i Norrköping. Sedermera såldes Saratogan till Arboga för att lämna plats för nästa bil.

– Jag minns att jag tjöt när vi sålde Saratogan, så mycket jobb vi lagt ner, berättar Nina med ett skratt.

Därefter blev det en Buick Electra cab -66:a. Den var väldigt dålig när den väl kom hem från USA så den fick en ny lack bland annat. Nästa bil blev en Buick Riviera -56:a, silver och röd i lacken. Den köpte sedan Tommy av Nina. Efter Buicken blev det en El camino -65:a som Nina köpte av Jimmy Ålund, en annan medlem i Åby motorklubb.

Nu är vi framme vid 2011 då Nina köpte fiket i Svärtinge. Ninas café öppnade 2012 och 2013 kom en mustaschprydd knutte inrullande på två hjul på gårdsplanen med solglasögon och en cigg i mungipan.

– Han kom in på sin Harley, som puttrade som en gammal fiskebåt, stenskarp! berättar Nina med ett leende.

Så gick det alltså till när detta, numera, mopar-par träffades.

”SKA VI ÅKA TILL LJUSDAL OCH KOLLA PÅ EN NEWPORT?”

Spontana Nina har många goda idéer och infall medan Tommy är mer lugn och sansad till sättet. Att leva med en impulsiv sambo som dessutom är lite av en idéspruta kan aldrig vara tråkigt och plötsligt en dag föreslog Nina att de skulle åka till E&S motor i Ljusdal (Hälsingland) och titta på en Chrysler Newport till henne.

– Man får försöka hänga med i svängarna, men det är lite roligt också, säger Tommy med ett varmt leende.

Det krävdes lite betänketid för att Tommy skulle vilja fara iväg. Men for iväg gjorde de. 40 mil enkel resa i full snöstorm.

– Man såg 10 meter framför sig på motorvägen, berättar Tommy. Vi tittade på bilen, bestämde oss. Och så skulle man hem också, i samma väder.

Bilen som föranledde snöovädersresan till Ljusdal är en turkos Chrysler Newport från 1968 som aldrig varit rostlagad och med big block under huven. Bilen har den klassiska mopar-drivlinan 383-motor, 727-växellåda och 8 ¾ i bakaxeln. Nina är mycket nöjd med sitt spontaninköp, bilen går som en klocka och är i mycket fint bruksskick.

Chrysler Newport tillverkades 1961-1981 och är mopars karossmodell C-body precis som syskonmodellerna New Yorker och Chrysler 300. 1968 tillverkade man karossmodellen tvådörrars kupé med semi-fastback i likhet med modellerna från föregående år. Standardmotorn 1968 var 383 big block med tvåportsförgasare.

DET GÄLLER ATT PASSA PÅ ATT HA KUL MEDAN MAN KAN

Varken Nina eller Tommy tävlar själva i dragracing med sina bilar men de har varit med i team när andra klubbmedlemmar tävlat.

– Det är ju jättekul med tävlingar och allting runt omkring, säger Tommy. Det gäller att passa på att ha kul medan man fortfarande kan och har hälsan, fyller han i.

Tommy och Nina är också flitiga funktionärer på ÅMKs fordonsträffar, dragracingmarknader och andra evenemang.

– Det roligaste som finns är att snacka med folk, åka ut och umgås med likasinnade människor i den här kretsen kring bilarna, säger Tommy.

Och visst tusan är det så.

Vill du också vara med i ett garagereportage med ditt fräna fordon? Skriv några rader till oss!

GARAGEREPORTAGE #4 FAMILJEN MOODS MIGHTY MOPARS – 24 MARS 2023

Den här gången har vi tagit bilen långt ut på Östgötaslätten och hälsat på familjen med gott Mood. Japp – Åby MK har även medlemmar i andra änden av Östergötland. I den här familjen sysslar man med racing och allt som tillkommer runt omkring; är man inte ute på dragracingtävlingar så bygger man garage, lackbox och racebuss – eller är ute och jagar nya raceobjekt.

– Det är full fart hela tiden, säger pappa Göran Mood med ett stort leende.

Familjen Mood består av pappa Göran, mamma Åsa, dottern Elin, sonen Filip och Elins man Daniel Banck Mood. Och lilla Holley såklart – Elin och Daniels dotter. I det här reportaget kommer ni att få följa med till tre olika garage där familjen har sina bilar uppställda. När vi anländer till det första stoppet tar Göran emot med ett glatt: ”Välkomna till Åby södra!”

Göran, som kört dragracing i åtminstone 30 år och varit medlem i Åby motorklubb i 25 år, visar in oss i ett mindre garage där vi snart får syn på något som är misstänkt likt en Chevrolet – fast det ju är moparfamiljen med stort M vi besöker. Framför oss står en svartvit Cheva ’56a med texten ”Banck & Mood speedshop” på bakskärmen. Svärsonen Daniel, Danne, berättar om sin bil:

– Vi hämtade den på Orust för 13 år sedan. Då stod den nerplockad och hade gjort det i många år, bytte bara ägare utan att bli ihoplockad och färdig.

Danne fick hem bilen i december 2010 och satte då igång med att få den klar. Det dröjde till 2013 innan den blev reggad – eftersom garaget behövde byggas klart först. Chevan har en 350-motor med dubbelturbo och insprut och går på E85. I bak sitter en Ford 9” bakaxel med spole. Bilen har haft samma utförande drivlinemässigt sedan 2018. Danne hann köra på strippen en gång 2020 och kom då över mållinjen när klockan stod på 7,50 efter 201 meter.

”EGENTLIGEN ÄR JAG BARA EN FÖRKLÄDD VOLVORAGGARE”

Danne tyckte först att dragracing inte var något att hålla på med trots att han var bilintresserad när han träffade Elin. Då hade han en Pontiac som var besiktad och körbar, hans första jänkare, men ändrade sedan uppfattning om racing och bytte till sig ett projekt: den nedplockade Cheva 56an.

– Från allra första början höll jag på med Volvo och BMW. Egentligen är jag bara en förklädd Volvoraggare, skrattar Danne.

Men Chevan blev klar som bekant och dottern Holley var bara 2,5 månader när den lilla familjen åkte på fyradagars-semester i bilen och mamma Elin fick ägna sig åt ett evigt hoppande över bågens snedsträva för att komma i och ur.

ELINS DANSKA DUSTER

Bredvid Chevan står Elins Plymouth Duster från 1970. Med en pappa som Göran faller äpplet inte långt från trädet här: Elin har kört 10,67 på 402 meter och passerade mållinjen i 207 km/h. Dustern hämtades i Danmark hos Sören Madsen vintern 2018/2019. Bilen har inga papper utan är en ren racingbil. Motorn är en 383 big block med singelturbo från VS racing som laddar cirka 1 kg. Bakom motorn sitter en racing-preppad 727-växellåda och bakaxeln är såklart en mopar åtta trekvart.

Mitt i denna redovisning av motorspecifikationer rycker det i dörrhandtaget till garaget och Holley, 3 år, kliver in och konstaterar att bultarna som nästan passar i hålen i kylarmaskeringen på Chevan är för stora och måste bytas ut. Lill-meken får hjälp av mormor Åsa och motordiskussionen kan fortsätta.

När familjen hämtade Dustern ville de gärna att vindrutan skulle med då den har en hel massa klistermärken från tävlingar eftersom det är en gammal racingbil.

– Efter mycket krångel med inpassning och montering av lister gick någon förbi och upplyste oss om att vindrutan inte alls tillhörde bilen utan kom från en helt annan bil, skrattar Elin.

Dock fick vindrutan följa med ändå, när den ändå satt där kan man tänka sig. En Duster väger bara 1340 kg och är således en bra bil att bygga racebil av. Elin är en aktiv dragracingförare som under förra året hann med att köra på både Kjula, Mantorp, Bråvalla och Lindesberg.

Plymouth Duster är en mopar A-body precis som Dodge Dart. Dustern tillverkades 1970-76 som en semi-fastback tvådörrars kupé-version av Plymouths Valiant. Man kunde få en Duster i många olika utföranden, bland annat med performance paket vilket innebar 340 eller 360-motor.

HUR ALLTING BÖRJADE

Göran lärde känna medlemmar i Åby motorklubb redan i slutet av 1980-talet och började hänga på klubben i samband med det. Där fanns bra garage med bra utrustning för någon som var ganska ny inom hobbyn.

– Det är så viktigt att vara välkomnande mot de som är nya inom hobbyn och nya i tävlingssammanhang – återväxten innefattar inte bara unga utan även människor i alla åldrar som upptäckt fordonshobbyn, säger Göran, när han tänker tillbaka på tiden när han själv var nykomling i racingkretsar.

Göran och Åsa var länge anslutna till SMF Åtvidaberg men bytte sedermera till Åby MK och Göran, Elin och Danne har även sina tävlingslicenser genom oss.

HUR MAN JAGAR FATT PÅ EN 30-TALS TOPP

Vi lämnar Dustern och Chevan och åker vidare till nästa garage. Vi märker att det finns utrymme för mer än racingbilar i denna familj då vi möts av en rod, byggd på en Ford från 1932, och en Plymouth från 1934.

– Plymouthen ska få en 318-motor med tunnelram, det får ju plats under huven, berättar Göran och pekar på den långa och höga motorhuven som öppnas från sidan på dessa trettiotalare.

Rodden från 1932 var ganska nedgången när den införskaffades, den var ihopplockad men det hade gått alldeles för fort – både motorn och elsystemet var under all kritik. Även växlarna bytte läge lite efter behag och stackars svärsonen Danne höll på att bli överkörd både en och två gånger när Göran var ute och testkörde sitt nyförvärv. Göran fick riva ut allt och börja om. Men då det sitter en Cheva-motor i, vilket moparfantasterna Göran och sonen Filip inte hade någon koll på alls, fick de ringa Danne hela tiden som fick förklara vad olika saker var och vad de var till för. Rodden köptes förra året i november och ska användas för nöjesåkning.

I garaget står också en Plymouth från 1934 inköpt 2005-2006. Göran åkte med bilen 2005-2010 men idag är den ett projekt. Det satt en sidsexa-motor i bilen där toppen sprack hela tiden och då det är ganska svårt att hitta delar till dessa bilar kan det gå åt att vara lite enträgen när man väl får nys om något.

– Jag skulle köpa en ny topp från en farbror i Fränsta, berättar Göran. Jag försökte nå honom på telefon länge men han svarade aldrig. Till sist chansade och ringde till byns järnhandel – där brukar ju gamla gubbar hänga – och mycket riktigt, damen i andra änden kände till farbrorn och bad honom ringa upp.

Göran fick köpa toppen till slut men tyvärr var livstiden kort även på den. Att försöka svetsa i grejer från mellankrigstiden är som att försöka svetsa i cement berättar Göran. Plymouthen har gått 8000 mil sedan ny och kom från Åtvidaberg 1972, innan dess ifrån Dalarna.

”ANDRA FAMILJER HAR SOMMARSTUGA – VI HAR INDUSTRILOKAL”

Vi tuffar vidare till garage nummer tre. Göran och frun Åsa har byggt garaget själva med återvunnen plåt, isolering och även lysrör som haft ett liv innan detta. Det fanns ett bygglov när de köpte tomten under hösten 2017 så varför inte passa på att bygga berättar Åsa. Här syns det att det är en hel familj som huserar: utanför står ett racebuss-projekt uppställt, utmed ena väggen står pallkragar på rad för odling och lite längre bort en gungställning för barnbarnet.

– Andra familjer har sommarstuga – mamma och pappa har industrilokal, säger Elin med ett leende.

Och det här är ett stort garage som inrymmer både stora projekt, fikarum och ytterligare fyra stycken av familjens bilar: en Dodge Dart GT från 1969, en Plymouth Duster från 1971, en Plymouth Satellite från 1966 och en Chrysler Valiant från 1964.

Projektet direkt innanför dörren när vi kommer in är en stor lackbox som familjen köpt, monterat ned genom urtagning av tusentals popnit och monterat upp igen. Lackboxen huserar nu sonen Filips Dodge Dart SE från 1975 som gått 10 000 mil sedan ny och är helt orörd. Till bilen har familjen byggt en fyrports 318-motor av typen som satt i de äldre polisbilarna.

– Morsan har en likadan bil med bara 12 nummer ifrån i serienumret så de har stått nära varandra på produktionslinjen i fabriken, berättar Filip.

Ett annat projekt som pågår här är bygget av en racebuss. Bussen som är en gammal hästtransport köptes i Kisa och ska renoveras och byggas om så hela familjen plus racebil får plats när man är iväg på tävlingar.

Görans Dodge Dart GT från 1969 har han kört sedan i alla fall 1993. Bilen har gått i klassen super street och har en kaross som består delvis av plast – dörrar, kofångare och baklucka. Motorn som sitter i är byggd på ett 360-block strokat till 408 som ger 630 hk utan lustgas och går på vanlig macksoppa. Bakom den sitter en 727-låda med manuellt ventilhus och 8 3/4 bakaxel. Dodge Dart GT 1969 tillhör fjärde generationens Dart och är den modell av Dart som är den ”sportigaste” – om man bortser från GTS-varianten.

Duster 71an köpte Göran 1984 och i den sitter det en 372-motor i gammal klassisk stil byggd på en 360. Svärsonen Danne har lackat bilen som varit gul förut i färgen curious yellow.

– Det är betydligt dyrare med mopar men också betydligt fränare, säger Göran med ett leende.

SÅDAN FAR SÅDAN SON

Sonen Filip Mood har sin gröna Plymouth Satellite 66a står bredvid, ganska nedplockad i nuläget. Planen är dock att få klart bilen till årets tävlingssäsong. Bilen är godkänd för 8,50 och motorn är nu ivägskickad och ska bli en 340 med 500 hk.

– För klassen real street kanske? Jag har inte tänkt på vilken klass den ska gå i, det ska bara bli kul att gasa lite igen, säger Filip.

Medan Göran och Elin är väldigt nervösa inför ett race är Filip coolheten själv och menar att det är ju bara att köra? Görans kompis Buster från USA ägde bilen tidigare och då gick den nere i Göteborg i samma skepnad som idag. Men även innan det på tidigt 90-tal fanns Satelliten i närheten av Göran. Då stod den i samma garage nere i Åtvidaberg men i färgen rosa. Vi har fått bekräftelse på att det verkligen är den säger Filip medan han pekar på några ställen där man fortfarande kan se rosa rester. Filip har tidigare kört pappa Görans Dart och Satelliten är hans första egna racebil. Filip fick nys om bilen på en glöggfest på Åby MK – en klubbkamrat ville inte ha den så då högg Filip den istället. Målet är att kunna köra åtminstone en tävling i år.

Elins första egna bil var mamma Åsas Dart i delar berättar hon. Men hon ville ha en bil som gick att åka med och köpte en Chrysler Valiant från 1964, alltså exportvarianten. Bilen har tryckknappsautomat och stora sexa-motorn. Nu är bilen lackad i turkos originalkulör av Danne som är en duktig lackerare, men när den köptes var den rollad mattsvart.

Så lider vårt besök hos genomtrevliga familjen Mood mot sitt slut och vi kan bara tacka så mycket för den mycket gemytliga titten och intressanta inblicken i deras garage. Detta är en familj som inte bara är mycket hängivna hobbyn utan också en familj där generationerna får representera skiftet mellan den gamla och nya skolan inom racing. Helt enkelt ett härligt gäng med stark familjekänsla.

– Det känns så roligt att hela familjen är intresserade och gör allt tillsammans, säger Göran. Hobbyn är en levnadsstil, fyller Åsa i.

Första helgen i september varje år håller familjen fest i garaget med liveband, ”Stop of summer”.

GARAGEREPORTAGE # 3 MIA OCH SUPERBEEN – 10 FEBRUARI 2023

Nu flyttar vi oss utanför ÅMK-garaget en bit och där hittar vi en raritet bland Mopars klassiska muskelbilar, nämligen en Dodge Coronet Superbee från 1968. Mia, som ägt bilen i närmare 7 år nu, visar stolt upp sin pärla. Bilen kom till Sverige 2013 via en klubbkamrat som importerade denna fina, i stort sett orörda, Californiabil.

-Det här är min drömbil, jag kan inte komma på någon bil jag hellre skulle vilja ha, säger Mia. Men hur kom det sig att denna tjej blev motorintresserad och varför just denna speciella bil?

Mia som är uppvuxen i Krokek men som flyttade till Åby för 8 år sedan har varit medlem i Åby motorklubb sedan 2015. Förra året blev hon invald i styrelsen som vice sekreterare och del av den nybildade sociala medier-gruppen. I januari blev hon omvald, då som ordinarie sekreterare. Bilintresset har inte funnits med sedan barnsben utan väcktes ganska sent.

– Jag tog körkort rätt sent och köpte min första bil strax efter, det var först då jag kom på att det här med bilar är riktigt kul.

Något år senare köpte Mia sin amerikanska bil av en klubbkamrat i Åby motorklubb. Intresset för amerikanska bilar väcktes när hennes storasysters man Anders Wahlqvist köpte en Dodge Charger från 1969. Snabba fräna bilar, cruisingar, dragracingstävlingar och gemenskapen i den amerikanska bilkulturen lockade.

– Jag hade tittat efter en Mopar muskelbil från 68-70 ganska länge, ringt på några men de var i stort sett redan sålda. Sedan fick jag mms från Anders med bilder på Superbeen.

Mia hade egentligen inte tänkt sig att köpa en så dyr bil i så fint skick, en halvdan Plymouth Satellite för någon hundring hade funkat som förstabil skrattar Mia.

– Jag och Anders var och tittade på Superbeen. Den var dyrare än jag trott så jag bad om att få fundera ett tag. Jag åkte hem och satte mig på en pall i köket och funderade på om man verkligen får köpa leksaker för så mycket pengar när man är vuxen. Jag ringde upp säljaren dagen efter och prutade. Det blev helt tyst i telefonen i vad som kändes som flera minuter. Jag minns att jag höll andan.

Efter vad som kändes som en evighet fick Mia godkänt att köpa bilen.

– Det här med veteranbilar är så kul, det är inte bara ett intresse utan en livsstil, säger Mia med ett leende.

Dodge tog fram sin Superbee som ett svar på Plymouths Roadrunner, en lite mer okänd av Dodges klassiska muskelbilar än storebrorsan Dodge Charger som nog de flesta känner till. Superbeen tillverkades mellan 1968-1970, precis när muskelbilseran stod på sin absoluta topp. Namnet är en ordlek, bilen skulle vara ”super-varianten” av Chryslers karossmodell b-body – alltså: en super-B eller Superbee.

Drivlinan består av en 383 high performance-motor med fyrportsförgasare och tvåplansinsug, exklusivt framtagen av Chrysler för Superbee och Roadrunner, 727 växellåda och diffad 323-utväxling i bakaxeln. Motorn har omarbetade toppar med större avgasventiler, heavy-duty ventilfjädrar, kamaxel från 440-motorn och förändrade portar och vipparmar jämfört med en vanlig 383:a. Motorn ska ge 335 hp och 575 Nm.

1968 års Superbee tillverkades i cirka 7000 exemplar och 3700 i det utförande Mias bil är. Det kan jämföras med Chevrolets Chevelle som tillverkades i över 400 000 exemplar 1968.

– När jag köpte bilen fanns 5 stycken Superbee 68:or i Sverige, nu finns det några till. Det finns cirka 200 kvar i hela världen, berättar Mia.

Bilen är i stort sett helt original, ingen motortrimmare har satt tänderna i denna som i så många andra muskelbilar från denna tid.

Mia använder bilen till att köra för nöjes skull men även på cruisingar och har även kört ett antal dragracingtävlingar på Mantorp, Orsa och Bråvalla. Mopar testade sina muskelbilar från fabrik på 402 metersbana och bilen gör fortfarande samma tider som då, 54 år senare. Mias bästa tid på 201 meter är 9,29 och på 402 meter 14,52.

Hur är det då att vara tjej i en så mansdominerad hobby?

– Jag har känt mig väldigt välkommen och blivit väl omhändertagen av väldigt positiva och hjälpsamma människor i denna stora gemenskap kring gamla bilar. Jag hoppas jag kan inspirera och locka fler tjejer till motorhobbyn.

Vad finns det för planer för bilen då, hur ska den modifieras för att gå snabbare?

– Här byggs inget – här är det underhåll som gäller, skrattar Mia. Jag vill att bilen ska fortsätta vara som den är. Det känns nästan lite som en kulturgärning att bevara bilen i originalskick då det inte finns många sådana kvar. Jag ska dock skaffa slicks till nästa säsong så får vi se om jag och bilen kommer iväg fortare från startplattan, säger Mia med ett leende.

GARAGEREPORTAGE #2 ALEX OCH WHITEWALL-NOVAN – 29 januari 2023

Då fortsätter vi vinterns garagereportage-resa genom ytterligare ett besök på hemmaplan i ÅMK-garaget. Killen med den här bilen känner ni igen om ni varit på dragracingtävlingar i närområdet de senaste åren. Alexander, 26, är född och uppvuxen i Åby precis som kompisen Ludde med buggyn från förra reportaget. Åby motorklubb har ju en historia av snabba chevy novas och när Hagberg lagt hjälmen på hyllan har Alex tagit vid och kan stoltsera med en av ÅMKs snabbaste gatbilar – en grå Chevrolet Nova från 1968 med texten ”Classic Whitewall Tires” på sidorna – därav smeknamnet ”Whitewall-novan”

Motorintresset har alltid funnits där. ”Ända sedan moppe- och EPA-åldern, sen har det tagit fart därifrån” säger Alex. Och man är nog inte ute på allt för djupt vatten om man antar att racingintresset eldats på lite av styvfar Fredrik Edlund som varit mycket ute på tävlingar med sina inte mindre än tre dragracingbilar.

Första stora projektet för Alex var att montera en V8-motor i en Volvo 740, en bil som fick flytta in i ÅMK-garaget för ändamålet. Från att montera en amerikansk motor i en svensk bil var steget inte långt till att köpa en helt amerikansk bil och 2015 inhandlades en Chevrolet Impala från 1962 som fortfarande finns kvar i Alex ägo.

Novan i fråga då? Den köptes in hösten 2019 av ”Pata Pers”, en kändis i dragracingkretsar. Bilen är intagen till Sverige från USA av en firma och är en gammal racebil byggd i just USA. Motorn är en turbomatad 5,3 LS (LM7), växellådan en powerglide och bakaxeln Ford 9 tum. Idag är novan en gatreggad racebil som Alex använder både på tävlingar och kör för nöjes skull på gatan. Novan är bänkad på AGs med 735 hjulhästar.

Chevrolet tog fram sin Nova 1962 och tillverkade den fram till 1979. Bilen skulle vara enkel och designteamet fick i uppgift att ge köparna en enkel ”back to basics” bil i compact-klassen. 1969 byggdes ett antal Novor om av legenden Don Yenko och fick förbättrad prestanda i form av motorer från Chevelle och Camaro. I filmen Death Proof rattar Kurt Russell en Chevrolet Nova.

Alex nova har genomgått några uppgraderingar, bland annat byggde han om hela bakvagnen och breddade hjulhus förra vintern i klubbens garage. Inför denna sommar ska motorn uppdateras med smidda kolvar, stakar och smidd vev. ”Sedan ska den mappas om så man kan varva maskin mer och öka laddtrycket så långt soppan tillåter” säger Alex.

Målet är, som likt så många andra speed freaks, åka fortare än sist. 8-sekundersrepan hägrar för Alexander. Efter att ha kört 5,72 på 201 meter och 9,35 på 402 meter (med avsläpp!) på preppad bana ska väl åttan inte vara långt borta? ”Någon gång SKA jag åka en åtta med bilen, så är det bara” säger Alex med en bestämd min.

Men vi har inte pratat om det största målet ännu, den högsta drömmen. Alex allra högsta dröm är att köra Street week med sin nova. Det finns planer på att bygga dragkrok på novan för att kunna dra släp vecka 28 när tävlingen startar på Mantorp. ”Det stora målet är att lyckas ta sig runt street week” säger Alex och får något drömskt i blicken. Men att köra en tävling på 150 mil och prestera tidkort på 5 banor med allt vad det innebär kostar på och det stora frågetecknet är ekonomin. Flera har redan hört av sig och vill sponsra Alex dröm och fler hoppas vi det blir. För visst vore det häftigt om vår gamla anrika dragracingklubb kunde få skicka en medlem med en bil byggd i ÅMK-garaget till Sveriges största dragracingtävling?

PREMIÄR FÖR GARAGEREPORTAGE

Många kanske tror att fordonsintresserade bara är aktiva på sommarhalvåret men mer invigda fordonsentusiaster vet att aktiviteten pågår under hela året uppdelat i två säsonger: åksäsong och garagesäsong. Det är på sommarhalvåret fordonsintresset syns mest på diverse träffar och tävlingar, fast även på vinterhalvåret händer det saker – men då i garagen.

Vad pågår då i dessa garage under årets mörka månader? Vi tänkte ge er en unik inblick i några medlemmars garage och ge er chansen att lära känna några medlemmar och deras medlemsbilar lite bättre. Vi börjar med en nykomling i motorklubbens garage.

GARAGEREPORTAGE #1 LUDDE OCH BUGGYN – 14 DECEMBER 2022

Bland racebyggen, diverse Impalas och någon enstaka isärplockad mopar står numer en udda fågel. En väldigt liten udda fågel med blygsamma 44 hästkrafter – för tillfället. Ludvig, 26, flyttade in sin VW typ 1 beachbuggy cit car från 1969 i november i år och planen är att det ska bli racebil av denna lilla folkvagn.

Ludvig, eller Ludde som de allra flesta kallar honom, är född och uppvuxen i Åby och har varit medlem i Åby motorklubb ganska länge enligt egen utsago, hur länge vet han inte riktigt. Ludde fick upp ögonen för ÅMK när han följde med sin kompis Alexander till klubben under 2017 för att hjälpa honom montera en V8 i en Volvo 740. Året därpå deltog han på sin första fordonsträff, i år var han funktionär på dragracingmarknaden och efter det fick han smak för att vara ännu mer aktiv i klubben och har bland annat varit grillmästare på nästan alla fordonsträffar i somras.

Motorintresset började i 6-årsåldern då Ludde, som var en unge som provade alla sporter han kunde komma på, började köra motocross. I tonåren övergick sedan intresset till att innefatta fordon på fyra hjul och en Volvo 740 EPA inhandlades. Nu har Ludde en VW typ 3 1500S ”notchback” från 1965, 18-årspresenten en VW typ 1 Bubbla från 1968 och bilen vi ska prata om idag, VW beachbuggyn från 1969, i sin vagnspark.

Bilmodellen dune buggy togs fram under 60-talet av Bruce Meyers som använde sina båtbyggarkunskaper när han producerade den första buggyn i glasfiber vilket blev starten på off road-hysterin som pågick under mitten av 60-talet. Meyers sålde sedan kit för de som ville konvertera sin vanliga bubbla till en buggy med glasfiberkaross.

Luddes buggy är helt original i sin kaross. Det som skiljer den från en vanlig bubbla är att den har en glasfiberkaross och är kortad 30 centimeter. I dag sitter det en 1500CC boxermotor på 44 hk i bilen, ”bakom bakljusen”, flikar Ludde in. Växellådan är fyrväxlad manuell och fram sitter det skivbromsar.

Intresset för folkvagnar har han ärvt ifrån pappa Peter, det är även från honom buggyn kommer. Bilen fick Luddes pappa av en kompis 1994. Kompisen var pilot, var således inte hemma mycket och fick ställa bilen hos sin flickvän för att förvara den någonstans. När det sedan tog slut med tjejen och pilotkompisen insåg att han inte skulle vara mycket i Sverige alls längre var bilen tvungen att ta vägen någonstans och hamnade då hos Luddes pappa som ställde den i en lada utanför Linköping där den sedan stod ända fram till 2020. Då hämtades bilen hem och har stått i Luddes garage sedan dess fram tills denna höst då han bestämde sig för att ge bilen nytt liv. I november i år flyttades buggyn in i ÅMK-garaget för att få en återupplivning och på sikt en förvandling.

Mål nummer ett för Ludde är att göra iordning bilen och få den besiktad som den är då bilen inte varit besiktad sedan 80-talet och trillat ur registret. Nästa mål är att bygga om buggyn till racebil med 1835CC-motor ackompanjerad av dubbla weberförgasare. Den ska gå att köra både på bana och på gatan, och kanske till och med åka lite på bakhjulen. ”Och köra ifrån några av gubbarna i garaget” flinar Ludde.